thisismylifeuncensored

Sitter här i mörkret på onsdag kväll, tankarna bultar i huvudet. det enda rätta var att ta till flaskan. Till min stora besvikelse är den nu slut, det fanns bara två glas. Känner mig inte klokare på det. Att vilja gråta, känna att man inte har rätten till det måste vara något av det värsta???

who knows det är ett tufft liv jag blamear inte någon men jag orkar inte längre ha starka åsikter eller ha någon egen vilja själv alls. Från och med nu ska jag bli en i mängden. Det är så mycket tryggare och problem friare där.

Drömmer mig bort till en plats långt långt borta förhoppningsvis är jag där snart....


nämde jag att jag innerst inne är en rädd emo?